i ask for nothing, i can get by

tillbaka i england. saknar london nästan lika mycket som dar es salaam och peking. just nu saknar jag mest de gröna steka bönorna, steve, teresa & claudio i kina, bokläsningsmaratonen, musa, mireille och abner i dar och att ha ett liv i london.

oxford är sådär som jag vill att livet aldrig ska vara. tillbaka i ett liv där jag inte har en enda nära vän, där jag lagar mat till bara mig själv (och följaktligen äter alldeles för mycket mackor), där jag är sent ute med uppsatser, inlämningar och presentationer. det går inte en dag utan att jag funderar på vart jag skulle kunna åka för att slippa vara här. ibland tvingas jag också klä ut mig till harry potter, vilket är charmigt på många men inte på mig. maten är trist, men vädret är fint.

varje dag tänker jag att jag skulle vilja vara var som helst men inte här, men jag vaknar varje morgon och tänker att det nog kan bli bättre. och bara det är skönt.